I våras diskuterades hållbarheten i laxodling efter ett reportage i Uppdrag granskning. Det var i huvudsakligen två saker som var uppe i den debatten. Den ena frågan var om det var klokt att äta rovfisk som är uppfödd på delvis småfisk när det är effektivare att äta småfisk direkt. Den andra frågan var om foderfisken fiskades på ett sätt som var långsiktigt hållbart.

Den första frågan om att det är effektivast att äta småfisk var ju inget nytt. Men visst vore det bra om vi åt mer skarpsill istället för odlad lax! Den andra frågan som gäller foderfiskets hållbarhet upplever vi som betydligt större för vår del. Vi har träffat representanter för norska WWF och lyssnat på deras idéer om vilka krav man skulle kunna ställa på fiskfodret. Dessutom har vi påbörjat en dialog med våra leverantörer av lax som i sin tur diskuterar med tillverkarna av foder. Ett besked vi alldeles nyligen fått från en av våra norska leverantörer är att man kommer att sluta använda makrill som islänningarna har fångat utanför kvot. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning.

Det bästa skulle ju vara om allt fler av våra kunder efterfrågade miljömärkt fisk. När det gäller den KRAV-märkta laxen så är den mycket svårare att sälja än konventionellt odlad lax. Vad tror ni det beror på? Är det för att den är dyrare eller är det också för att den ser annorlunda ut? Den KRAV-märkta laxen är blekare i färgen än den konventionella eftersom man inte sätter till syntetiskt färgämne i fodret. Hur rosa måste fisk vara?