Stockholm, 2005-04-06
Till Näringsminister Thomas Östros
Kommentar med anledning av interpellation 2004/05:479 ang. Konkurrenslagen
Riksdagsledamot Anne Ludvigsson (s) har framlagt en interpellation till Näringsminister Östros angående konkurrenslagen, där Axfood AB används som exempel. Axfood har naturligtvis full respekt för ledamotens rätt att ställa frågor och initiera debatt i frågor som rör dagligvarubranschens villkor. Men eftersom Ludvigssons interpellation innehåller en rad felaktiga uppgifter om Axfood och är en tydlig partsinlaga, önskar Axfood på detta sätt klargöra de faktiska förhållandena och korrigera den bild som Ludvigsson ger. Det är viktigt inte minst därför att konsumenterna bör få en korrekt bild av förhållandena på Stockholms matmarknad.
Fakta om Axfood och de f.d Vivo-butikerna
Merparten av de cirka 80 Vi-butikerna (tidigare Vivo) erhöll sina butikslägen genom D-gruppen (idag Axfood). Syftet var att säkra rätten till butikslägena och skapa volym till partihandeln Dagab, idag ett dotterbolag till Axfood. Avtal tecknades mellan de enskilda handlarna och D-gruppen där det fastslogs att hyreskontrakten (butikslägena) var D-gruppens innehav. Handlaren hade rätt att driva butik där så länge man var kund i Dagab samt under förutsättning att Dagab tillhandahöll konkurrensmässiga priser och övriga leveransvillkor. Att så varit fallet anser Axfood sig ha belägg för.
Dessa butikslägen var en av de viktigaste tillgångarna vid den fusion som år 2000 ledde fram till att Axfood bildades. Axfood har därför tydliggjort att bolaget kommer att fullfölja intentionerna i de upprättade avtalen och rättsligt pröva rätten till de aktuella butikslägena. Vi-handlarnas Förening vill idag inte kännas vid de förutsättningar som rådde och där enskilda handlare tackade ja till samarbete, vilket bekräftades genom avtal. Ludvigsson uppger i sin interpellation att avtalen mellan f.d. Vivohandlare och D-gruppen tecknades i syfte att stärka småföretagande och skapa tillväxt. Den korrekta beskrivningen är att D-gruppens intentioner var att teckna avtal för att säkerställa volym i Dagab samt att säkerställa rätten till butikslägena.
Mellan åren 2000-2004 var de f.d. Vivobutikerna kunder i Dagab, utan åtaganden eller begränsningar avseende sortiment eller koncept. Det är alltså ett helt felaktigt påstående från Ludvigsson att Vivobutikerna skulle tvingas att begränsa sitt sortiment på grund av Axfoods satsning på egna märkesvaror. Vivobutikerna hade, tvärtom, utöver Dagabs fullsortiment, ett eget sortiment upplagt hos Dagab i en omfattning man själv valt. Det är heller inte korrekt att Axfoods satstning på egna märkesvaror skulle ha påverkat prisbilden på andra produkter i sortimentet. Vivogruppen hade också ett eget IT-system och var inte knutna till Axfoods IT-plattform.
Axfood har heller inte förbjudit butikerna att använda sig av Vivo-namnet. Däremot tydliggjorde Axfood under hösten 2004 att nya butiker som önskade ansluta sig till Vivogruppen fick licensrätten till varumärket direkt från Axfood och ej genom Vivo Stockholm Ekonomisk Förening.
Axfood anser det anmärkningsvärt att Ludvigsson vid flera tillfällen i sin interpellation utger sig för att ha kunskap om detaljer i Axfoods affärsmässiga agerande i relationen till de f.d. Vivobutikerna. Ludvigsson har uppenbarligen gjort sig till ombud för Vi-gruppen vilket bland annat tydliggjordes då interpellationen spreds till media och Hans Carlsson, VD för Vi-handlarnas förening, fanns angiven som kontaktperson på pressmeddelandet. Interpellationen kan därför inte tolkas på annat sätt än som partsinlaga för Vi-handlarna, vilket är särskilt tydligt när Ludvigsson vidarebefordrar irrelevanta och felaktiga uppgifter om prishöjningar.
Storstockholm är Sveriges största dagligvarumarknad. På denna lokala marknad, som också är den med störst tillväxt, är Vi-handlarna ingalunda någon liten aktör. Axfood har totalt 24 egenägda butiker med en försäljning om 4,5 miljarder kronor i i Stockholm län. Vi-handlarna har 86 butiker med en försäljning om 5,7 miljarder kronor. Inom Stockholms Stad, en mycket attraktiv del av Storstockholm, har Vi-gruppen 38 butiker medan Axfood har 5. Den totala dagligvarumarknaden i Stockholms län beräknas till 44 miljarder kronor.
Frågan om konkurrensbegränsning
Ludvigsson anger i sin interpellation att Konkurrensverket i andra sammanhang ogiltigförklarat liknande avtal som de f.d. Vivo-handlarna ingått. Även detta är felaktigt. Konkurrensverket har inte ogiltigförklarat denna typ av avtal, inte i sin helhet och inte i någon del.
Vi-handlarna gjorde under 2005 en anmälan till Konkurrensverket där man angav att Axfood utnyttjat sin dominerande ställning. Enligt beslut den 31 mars avskriver Konkurrensverket ärendet från vidare handläggning.
Axfood var 2004 den tredje största dagligvaruaktören i Sverige med cirka 17 procents marknadsandel, inkluderat Vivo Stockholm. Sveriges största aktör är ICA med 37 procents marknadsandel. Dagligvarubranschen kännetecknas av en relativ koncentration av aktörer på grund av höga fasta kostnader för logistik och behovet av volym. Detta är på intet sätt unikt för Sverige.
Axfood står till förfogande för ytterligare information om så önskas.
Med vänlig hälsning
Anders Nyberg
Vice verkställande direktör
AXFOOD AB