Jag är tillbaka i Turkiet för att följa upp arbetet med att främja bra villkor för säsongsarbetare inom det turkiska jordbruket. Ägaren till en av våra underleverantörer av russin och torkad frukt rattar vant bilen genom Izmirs lätt kaosartade trafik och utbrister: ”Egentligen har vi nog ett av de svåraste jobben. Vi levererar varor till några av de mest priviligierade människorna på jorden – från några av de allra fattigaste. Deras världsbilder är så totalt olika”. Det ligger säkert något i det han säger, men jag vill ändå tro att slutkonsumenten och bönderna i leverantörsledet vill samma sak. Det ska vara schyssta villkor genom hela leverantörskedjan.
Jag är tillbaka i Turkiet för att följa upp arbetet med att främja bra villkor för säsongsarbetare inom det turkiska jordbruket. Ägaren till en av våra underleverantörer av russin och torkad frukt rattar vant bilen genom Izmirs lätt kaosartade trafik och utbrister: ”Egentligen har vi nog ett av de svåraste jobben. Vi levererar varor till några av de mest priviligierade människorna på jorden – från några av de allra fattigaste. Deras världsbilder är så totalt olika”. Det ligger säkert något i det han säger, men jag vill ändå tro att slutkonsumenten och bönderna i leverantörsledet vill samma sak. Det ska vara schyssta villkor genom hela leverantörskedjan.
Av: Kristina Areskog Bjurling, hållbarhetsansvarig
Ett par timmar senare sitter jag i ett varmt konferensrum i Izmir tillsammans med en handfull kollegor från Axfood och fjorton representanter från lokala leverantörer som vi samarbetar med. Jag är på plats för att följa upp förra årets diskussioner om säsongsanställda migrantarbetare och deras villkor. Då var syftet med resan att fördjupa dialogen med lokala leverantörer för att förhindra att migranter utnyttjas, inte minst med anledning av den stora flyktingvågen från Syrien. Och engagemanget bland leverantörerna går inte att ta miste på. De antecknar det som sägs, frågar och diskuterar det som tas upp.
Besök i ketchupindustrin
Under fem dagar har jag rest runt i sydöstra Turkiet. Jag har besökt en ketchupindustri och odlingar av soltorkade tomater och druvor som ska bli russin. Jag har också utvärderat nya möjliga leverantörer av aprikoser och fikon. Jag har träffat både företagare, anställda – och migrantarbetare. Jag har fått se hur produktionen och odlingarna ser ut och under vilka förhållanden arbetarna och deras familjer bor och lever.
Situationen för migrantarbetare inom det turkiska jordbruket är ofta svår. Arbetsrättslagstiftningen täcker inte lantarbetare, vilket är en stor brist. Däremot finns det lagstiftning inom hälsa och säkerhet som även gäller arbetare inom jordbruket. Sedan juni förra året finns det en lag om att den turkiska staten ska erbjuda skäliga bostäder och hygieniska förhållanden för säsongsanställda jordbruksarbetare. Frågan är bara hur det blir verklighet och hur det säkerställs att lagen efterlevs.
Planer på förbättringar
En dag tar vi oss ut till en av byarna där tomater odlas till vår ketchup. En av kvinnorna i tältlägret, där flera av tomatarbetarna bor, vill att jag kavlar brödet hon bakar på stenen över den öppna elden. Situationen för barnen, kvinnorna och männen i tältlägret är tyvärr fortsatt ganska svår, men man kan inte ta miste på engagemanget hos leverantören när de utlovar förbättringar framöver. Det känns hoppfullt.
Efter mitt besök förra året gjordes en åtgärdsplan av den tomatodlare vi arbetar med. Målet var att komma till rätta med de brister i arbetsförhållandena i odlingen som identifierats. Vid årets besök var det därför glädjande att se att företaget nu hade skaffat sig en helt annan kunskap om förhållandena vid odlingen. De arbetar nu med att genomföra en rad förbättringar. Förutom att de fått löften om att ett servicecenter med toaletter och kök ska byggas av myndigheterna, ska de själva investera i ett daghem för säsongsarbetarnas barn. Jag fick även träffa den ansvarige guvernören för att skaka hand på att servicecentret verkligen ska byggas. Frågan om ansvaret för levnadsvillkoren för säsongsarbetarna är delat mellan de privata aktörerna och myndigheterna och vi har rekommenderat vår leverantör att söka stöd från myndigheterna för att tillse bättre boenden.
Det är fantastiskt att se att flera av våra leverantörer i Turkiet tagit många viktiga steg för att minska riskerna för oacceptabla förhållanden i våra leverantörsled. Vår leverantör av inlagda grönsaker har till exempel börjat utvärdera sina underleverantörer i ett nytt system där de mest riskfyllda markeras som röda, andra med mindre brister som gula eller gröna. Allt för att bättre arbetsvillkor implementeras där de som bäst behövs. Ett annat exempel på förbättring är att leverantören av färska körsbär inför en hot-line till huvudkontoret dit arbetare kan vända sig om de upplever missförhållanden på arbetsplatsen.
”Vi kan göra skillnad”
I praktiken betyder dessa förändringar schysstare arbetsvillkor och drägliga levnadsförhållanden för jordbruksarbetarna. I förlängningen kommer de som inte gör motsvarande satsningar förlora viktiga affärer.
Det är svårt att få till bättre villkor för migrantarbetarna. En vanlig kommentar från leverantörerna är att bönderna bara bryr sig om kvalitet och pris, men inte arbetsvillkoren. Därför är det viktigt att samarbeta för att få fler köpare att ställa samma krav, att kräva bättre villkor och att sprida kunskap om de regler som redan finns. Det går att förändra, även om det är trögt i början. Det gäller att använda marknadskrafterna och premiera de bönder och leverantörer som försöker ta ansvar och förbättra villkoren. På så sätt kan vi göra skillnad, även om det kan ta tid.
