Sveriges uppdaterade livsmedelsstrategi är ett exempel på att vi kanske inte skapar de bästa förutsättningarna. Strategin har fokus på tillväxt och är full av goda ambitioner: ökad produktion, bättre exportmöjligheter, stärkt beredskap, med mera. Men den brister i något avgörande – den saknar en plan för livsmedelssystemets bidrag till att vi når våra klimatmål. Det är som att vi försöker laga en god gryta, men har glömt sätta på spisen.

Klimatpolitiska rådet har kritiserat strategin. De menar att den inte är i linje med Sveriges klimatlag och att den saknar en plan för hur ökad produktion ska gå ihop med målet om nettonollutsläpp till 2045. Jordbruket står idag
för cirka 13 procent av våra växthusgasutsläpp. Därtill kommer utsläpp i resten av livsmedelskedjan, samt de utsläpp vi ger upphov till i andra länder genom import av insatsvaror och livsmedel. Dessa utsläpp behöver minska, men livsmedelsstrategin innehåller inga konkreta förslag på hur det ska ske.

Men det finns lösningar. Flera förslag på åtgärder har redan lämnats till regeringen. Två sådana är att vi bör fasa ut skattenedsättningen för fossil diesel och verka för klimatstyrmedel på EU-nivå. Dessa förslag riktar sig till jordbruket, vilket är bra då lönsamheten i sektorn behöver öka för att nödvändiga klimatinvesteringar ska kunna göras. Dock tror jag att vi behöver jobba från andra hållet också. Till exempel kan livsmedelspolitiken bli modigare gentemot oss konsumenter. Det är ju trots allt vår gemensamma efterfrågan som styr vad som produceras.

I livsmedelsstrategin finns mål om att vi konsumenter ska kunna göra medvetna val utifrån aspekter som hälsa och hållbarhet. I syfte att stärka vår kunskap om svenska mervärden innehåller strategin satsningar på gastronomi, men jag tror att vi behöver mer än så. För låt oss vara ärliga – det är jättesvårt som konsument att ”välja rätt”. Många av oss handlar mat helt på rutin och påverkas lätt av faktorer som pris och marknadsföring. Vi kan behöva lite hjälp på traven.

En åtgärd att utforska vidare är att stärka kopplingen mellan livsmedelsstrategin och Livsmedelsverkets nya kostråd. Kostråden finns främst till för att informera om vad som är bra att äta för hälsan, men har nu även stärkta inslag av miljö- och klimathänsyn och beaktar att Sverige ska värna sin försörjningsförmåga. Med andra ord går kostråden och livsmedelsstrategin ihop, och därför tror jag det skulle gå att hitta synergieffekter. Sådana effekter
skulle kunna bidra till att styrmedel utformades på ett mer kostnadseffektivt sätt, eftersom flera mål kan uppnås med en mindre insats.

Vi behöver en livsmedelspolitik med ett brett systemperspektiv. Den behöver ta hänsyn till sambanden mellan maten vi äter och miljön, klimatet, folkhälsan och ekonomin på samhälls-, företags-, och individnivå. För att detta ska ske måste livsmedelspolitiken vara förankrad i verkligheten och ta hänsyn till komplexiteten i livsmedelssystemet. För att livsmedelskedjans aktörer ska våga agera behöver vi också en långsiktighet i de politiska beslut som fattas – inte bara till nästa val, utan för kommande generationer.

Om klimatmålen inte integreras i livsmedelsstrategin riskerar vi att både missa våra utsläppsmål och försvaga jordbrukets långsiktiga förmåga att förse oss med mat. Det säger sig självt: ett livsmedelssystem som förstör sina egna förutsättningar är inte framtidssäkert – oavsett hur mycket det producerar.

Elice Fällström, Miljöekonomisk utredare Jordbruksverket

Publicerad i årets upplaga av Mat 2030.