Extremväder och en försenad klimatomställning medför redan stora kostnader för företag, hushåll och samhälle. Trots det handlar klimatdebatten ofta mer om vad åtgärderna kostar än om priset för att inte agera. I en gemensam debattartikel uppmanar Axfood och andra medlemsföretag i klimatnätverket Hagainitiativet politiken att väga in hela den ekonomiska kalkylen och agera inom fem områden.
Simone Margulies, vd och koncernchef Axfood
Sommarens extremvärme i Europa beräknas kunna kosta EU ekonomi 180 miljarder euro, vilket i stort sett motsvarar hela den förväntade tillväxten i EU under 2026. Det visar att alternativet till att ställa om inte är kostnadsfritt.
För företag kan klimatförändringarna leda till råvarubrist, produktionsstopp, störda transporter, högre försäkringskostnader och osäkrare investeringar. För hushållen påverkas bland annat matpriser, energikostnader, fastighetsvärden och försäkringspremier. Staten får samtidigt ökade kostnader för förstörd infrastruktur, krisberedskap, vård och klimatanpassning.
Hagainitiativets nya rapport visar att uteblivna klimatåtgärder redan får ekonomiska konsekvenser. I Sverige ökade försäkringsbranschens skadekostnader för fastigheter från 1,6 miljarder kronor under perioden 2015–2019 till 4,2 miljarder 2020–2024. Det motsvarar en ökning med 162 procent.
Konsekvenserna sprids dessutom långt utanför den plats där en väderrelaterad händelse inträffar. När skyfallen i Västernorrland 2025 skadade järnvägen påverkades godstrafiken i stora delar av landet. Företag fick hantera försenade insatsvaror, dyrare transporter, produktionsbortfall och i vissa fall produktionsstopp.
Riksbanken har konstaterat att en tidig och ordnad omställning innebär betydligt lägre kostnader för det finansiella systemet än en försenad omställning. Europeiska miljöbyrån har samtidigt beräknat de ekonomiska förlusterna till följd av extremväder och klimatrelaterade händelser i EU till omkring 738 miljarder euro mellan 1980 och 2023. Skadorna under enbart åren 2020–2023 var större än under hela det föregående decenniet.
När klimatpolitiken är ryckig och spelreglerna osäkra riskerar investeringar att skjutas på framtiden. Företag som har investerat i fossilfria lösningar kan missgynnas och Sverige riskerar att gå miste om innovationer, arbetstillfällen och exportmöjligheter.
För att begränsa kostnaderna och stärka Sveriges ekonomiska motståndskraft vill företagen att politiken agerar inom fem områden:
- Genomför tidiga åtgärder och håll fast vid en hög klimatambition. Tidiga utsläppsminskningar begränsar både klimatriskerna och behovet av kostsam klimatanpassning. Styrmedlen behöver därför ange en tydlig riktning över flera mandatperioder.
- Stresstesta statsbudgeten mot klimatrisker. Klimatförändringar och fossilberoende bör analyseras på samma sätt som exempelvis förändrade räntor och stigande arbetslöshet. Klimatrisker är också finanspolitiska risker.
- Stöd innovation och utvecklingen av nya marknader. Investeringar i klimatsmarta lösningar kräver snabbare och mer förutsägbara tillståndsprocesser och marknader där ny teknik kan skalas upp.
- Stärk Sveriges klimatanpassning. De nationella planerna behöver tydligare mål, regelbunden uppföljning, bättre samordning och långsiktig finansiering. Att förebygga skador är billigare än att återuppbygga efteråt.
- Förbättra beredskapen för gränsöverskridande klimatrisker. Torka, översvämningar och extremvärme i andra delar av världen kan påverka svenska företag genom högre råvarupriser, störd handel och sårbara värdekedjor. Klimatberedskap behöver därför vara en del av Sveriges ekonomiska säkerhetspolitik.
Kostnaden för klimatåtgärder behöver jämföras med kostnaden för att inte agera – inte med noll. Axfood och de övriga företagen efterlyser därför en samlad klimatekonomisk analys som räknar på hela kalkylen. Tidiga investeringar i omställningen kan begränsa framtida kostnader, minska klimatriskerna och stärka Sveriges ekonomiska motståndskraft.
