Jordbrukets klimatpåverkan hamnade länge under radarn. Men jordbrukets andel av växthusgaserna globalt uppskattas till över 20 procent, när hänsyn tas till förändringar i markanvändningen. I Sverige är jordbrukets andel av utsläppen 13 procent.

Nyligen presenterade LRF och Fossilfritt Sverige en rapport med förslag att göra jordbruket fossilfritt till 2030. Fokus i rapporten riktas i första hand på den energi som används på gårdarna för arbetsmaskiner, värme och torkning. Ambitionen är bra. Men perspektivet borde varit bredare och även innefattat djurhållningen och hur marken bearbetas och sköts.

Planetens jordar är en livsviktig resurs. Som Peter Sylvan beskriver det i ”Six Feet Under”: ”Jordarna ger oss inte bara föda, foder, fiber, energi, industriråvara och arbetstillfällen. De filtrerar, avgiftar, fördröjer och lagrar också allt regnvatten på väg tillbaka till himlen eller till havet. I och på jorden finns en avgörande del av den biologiska mångfald vi inte kan leva utan.”

Om 50 år måste det jordarna producerar räcka till en befolkning som upp mot tre miljarder större. Samtidigt kan 25 procent av dagens jordbruksmark vara obrukbar på grund av jordförstöring. Problemet förvärras av att ett varmare och torrare klimat dessutom väntas leda till att stora regioner får reducerad produktionsförmåga. Samtidigt kan dock produktionspotentialen i Sverige öka. Det finns alltså all anledning att slå vakt om jordbruksmarken. Den överbyggnad som skett av våra bästa matjordar är oansvarig.

Jordförstöringen går fortast i söder, långsammare i norr. Men också i Sverige är jordförstöringen betydande. Behovet är stort att ställa om till ett jordbruk som inte bara måste kunna producera mer, med mindre insatser, utan därtill bidra till att stabilisera klimatet och hindra fortsatta förluster av biologisk mångfald.

Nya metoder att bruka jorden – inspirerad av ekologisk forskning – visar att man kan bruka jorden utan att förbruka den och att den, tvärtom, istället växer till. Vi talar här om ett jordbruk som inte läcker ut näring och rester av växtskyddsmedel i hav och grundvatten och som likaledes inte läcker växthusgaser till atmosfären.

De erfarenheter som finns av ”conservation agriculture” – det vill säga minimerad jordbearbetning, odling av mellangrödor, varierad växtföljd, marken alltid täckt och genomvävd av växande eller vissnande rötter - visar att energiförbrukningen på gårdarna kan halveras och behovet av mineralgödsel och bekämpningsmedel kan minskas. Med denna typ av åtgärder ökar samtidigt den biologiska mångfalden, näringsläckaget minskas och kolinlagringen i marken ökas.

Förhållandena varierar, bland annat vad gäller jordarnas beskaffenhet, men en ökad bindning av kol med cirka ett ton CO2/ha verkar vara rimligt som mål för betydande delar av jordbruksmarken i vårt land. Följden skulle samtidigt bli – som en effekt av att mullhalten ökar - att skördevolymen bibehålls eller till och med ökar. Olika exempel från gårdar i södra Sverige ger belägg för detta.

Vår framtid avgörs till stor del på landsbygden. De gröna näringarna är själva basen för vår försörjning även om ekonomerna normalt inte beskriver det så. Lantbruket, som för drygt hundra år sedan stod för halva BNP, svarar idag bara för 1 procent. Men det säger ju föga om jordbrukets betydelse och visar ihåligheten i BNP-redovisningen.

En viktig aspekt rör alla de ekosystemtjänster som både skog och jordbruk svarar för. Arbetet att rena luft och vatten och vara en sänka för koldioxid redovisas inte idag, vare sig som plus- eller minusposter. Detta måste vi ändra på, inte minst för att stimulera jordbruket i riktning mot inte bara lägre fossilanvändning utan att radikalt minska läckagen av näringsämnen och koldioxid och börja bygga kol i marken.

Gästkrönika av: Anders Wijkman, ordförande, Circular Sweden och ordförande Climate-KIC (innovationsprogram på EU-nivå för klimatsmarta lösningar) Publicerades första gången 2020. 

Min viktigaste hållbarhetsfråga: – Att inse att allting hänger ihop. Vi måste tackla hoten mot klimatet och den biologiska mångfalden tillsammans.

Det äter jag mer av 2030: – Svenska ärt- och baljväxter.