Utmaningar! Katastrof! Pekpinnar och dåligt samvete. Ofta är det där vi börjar när vi ska tala om vad vi behöver göra för att verka för en mer hållbar utveckling. Och det är kanske inte så konstigt. För oss som dagligdags arbetar med frågor som rör klimat, biodiversitet och naturresurser är det uppenbart att mänskligheten står inför gigantiska utmaningar. Klimatförändringar som blir allt mer uppenbara och förlusten av biologisk mångfald som fortsätter att öka trots insatser. Naturresurser som vi slösar med som om det inte fanns någon morgondag.

Frågan är vad som leder till snabbast förändring? Är det att ständigt använda piskan och att skrämma? Eller är det kanske snarare genom att motivera och visa att det framtida, fossilfria och resurseffektiva samhället inte alls behöver handla om ett liv i säck och aska?

Kanske behövs både och, men när det gäller förändringar som rör vårt dagliga bröd så menar jag att det behövs ett starkare fokus på en mer positiv berättelse. En berättelse som handlar om all den innovationskraft som nu finns för att uppnå ett mer resurseffektivt livsmedelssystem. Det entreprenörskap som skapar nya produkter och tjänster och som samtidigt driver förändringar som är bra för planeten, för människor och vår hälsa och som samtidigt ger oss den matglädje som är en så viktig del av våra liv.

Men låt oss ta ett steg tillbaka. Tomas Malthus publicerade år 1798 ”An Essay on the Principle of Population” där han pekade på att den ökande befolkningen skulle komma att överstiga jordens försörjningsförmåga.

Malthus utgångspunkt handlade inte om miljöpåverkan, men likväl satte han fingret på en av vår tids stora utmaningar. Den om hur begränsade resurser ska kunna räcka till en växande befolkning och en ökande välfärd.

När boken skrevs var vi ungefär en miljard människor på jorden. Två miljarder passerade vi först i mitten av 1920 talet och vi blev fyra miljarder 1975. Idag närmar vi oss åtta miljarder.

Har han fått rätt? Nja, Malthus kunde knappast ana den enorma utveckling som skulle ske i och med industrialiseringen. Mänskligheten har kunnat växa i det närmaste exponentiellt och välfärden, som visserligen är ojämnt fördelat, har vuxit ännu mer. Fattigdomen har minskat kraftigt, fler har utbildning och god hälsa, och betydligt färre människor drabbas idag av naturkatastrofer, inklusive hungersnöd, jämfört med tidigare generationer.

Men utvecklingen har, som sagt, ett pris som i mångt och mycket naturen fått betala. Det senaste århundrandets lösningar är inte ett recept för framtiden.

Snabba förändringar är nödvändiga för att minska miljöpåverkan och öka resurseffektiviteten i hela livsmedelssystemet, samtidigt som en fortsatt växande befolkning ska kunna födas.

Finns det verkligen anledning till optimism? Absolut, och som så ofta numera bottnar min optimism i det radikalt förändrade synsätt som nu präglar näringslivet.

Under stora delar av min karriär har utvecklingen inom miljöområdet handlat om lagar och regler som ett sätt att styra ett ofta motvilligt näringsliv. Detta förändras allt mer, allt eftersom näringslivet inser att utvecklingen till det fossilfria och resurseffektiva samhället skapar möjligheter snarare än begränsningar.

Här kommer jag tillbaka till frågan om matglädje. Konsumenter är kanske konservativa, men just när det handlar om mat så visar hela vår historia att det finns en stor nyfikenhet.

Ända sedan den globala handeln kom i gång ordentligt har det alltid funnits en betydande experimentlusta, inte minst driven av vår nyfikenhet för nya smaker. Och den bottnar i matglädje, vad vi upplever som gott och spännande.

Det som tidigare handlade om exotiska kryddor och frukter handlar nu alltmer om nya sätt att tillreda råvaror som på olika sätt kan minska vår miljö- och klimatpåverkan och bidra till en mer hälsosam människa och ett mer hälsosamt livsmedelssystem. Här handlar det om att se denna nyfikenhet som en möjlighet till förändring. Resan har bara börjat – och kommer aldrig sluta!

Det vi nu upplever som udda och på marginalen kommer 2030 i många fall säkerligen vara det normala. Och det kommer inte att bli det normala för att vi påtvingas det utan för att det är råvaror och mat som fortsätter att bringa glädje. Den lokalproducerade braxenfärsen och smakliga produkter från baljväxtfärsodlarna. Ett fokus på lokalt entreprenörskap.

Med matglädjen i centrum kommer resan mot framtidens mer hållbara livsmedelssystem att gå allt snabbare.

Gästkrönika av: Johan Kuylenstierna, generaldirektör på Formas, Adjungerande professor och tidigare ordförande i Klimatpolitiska rådet. Publicerades första gången 2021. 

Min viktigaste hällbarhetsfråga: – Behovet av att förstå system. Här finns ofta målkonflikter men även möjligheterna till innovativa lösningar. Livsmedelssystemet är ett perfekt exempel

Det äter jag mer av 2030: – Ännu mer grönt och närproducerat och betydligt mer säsongsanpassat.