Hur många bananer äter du på ett år? Troligtvis fler än du tror. Vi svenskar äter nämligen omkring sju kilo bananer per person och år. Det gör oss till ett av Europas flitigaste bananätare. Men vet du hur den gula läckerheten tar sig hela vägen till din fruktskål?
I en bukt i Karibiska havet, i nordvästra Colombia, guppar vår lilla båt bredvid ett enormt fraktfartyg.
Ombord lastas containrar fulla med bananer, ett precisionsarbete som kan pågå i upp till sex dagar innan fartyget är redo att sätta kurs mot Europa. Jag är på leverantörsbesök i Urabábukten vid gränsen till Panama för att följa bananens resa från skörd till svensk fruktdisk.
Resan börjar i de gröna bananplantage som breder ut sig på båda sidor om en milslång kanal. Vi lämnar lastkajen och glider fram i en liten motorbåt längs kanalen mot kusten. På båda sidorna om oss finns bananplantage och ogenomträngliga buskage. När vi kommer närmre kusten dyker sandbankar upp. På vägen ser jag enkla hus och byar där familjer lever av fiske och arbete på plantagen. Snart passerar vi pråmar lastade med containrar, var och en fylld med tonvis av bananer. De ska ut mot det öppna havet där fraktfartyget väntar. Att se containrarna lyftas från pråmarna och över till fartyget på öppet vatten är fascinerande. Det är logistik på millimeternivå i gungande vågor.
En ny hamn
Men snart ska det bli smidigare. Här byggs den nya hamnen Puerto Antioquia på pålar 400 meter ut i havet, med tre stora kranar redan uppställda. Målet är att hamnen tas i bruk vid årsskiftet och då kommer lastningstiden kortas med flera dagar. Det betyder inte bara snabbare transporter, utan också bättre kvalitet på bananerna som når Europa. Ju snabbare bananerna färdas, desto färskare är de när de kommer till våra butiker.
Den nya hamnen har också medfört att en ny väg byggts. Vägen ansluter hamnen till land och har varit tekniskt och miljömässigt utmanande att bygga. Under byggtiden pausades arbetet då det upptäcktes att vägen gick genom ett område där en grupp apor bodde. Experter kallades in för att kartlägga apornas miljö och först efter att aporna flyttats kunde bygget fortsätta.
Människor i omkringliggande byar påverkas också av bygget. Några har erbjudits nya landområden och hus, men har valt att stanna kvar nära pråmarna som trafikerar kanalen dagligen. Projektet har skapat arbetstillfällen, men också väckt kritik för att dialogen med lokalbefolkningen inte varit tillräcklig. Att se det på plats ger perspektiv. Varje steg mot utveckling är komplext och innebär utmaningar.
Förbättrade arbetsvillkor
Bananen är en av Colombias viktigaste exportprodukt och sysselsätter över 20 000 arbetare på plantage i Urabáregionen. Det som utmärker området är att fackliga organisationer varit mycket aktiva de senaste årtionden och, trots motstånd, arbetat för förbättrade arbetsvillkor. Idag är det ett av få områden i Colombia där bananarbetare har relativt starka fackliga strukturer och kollektivavtal. Det har gett bananarbetarna och deras familjer bättre villkor och löner som är möjliga att leva på. Detta är inte är en självklarhet på andra platser i landet.
Varje vecka lämnar fartyg fullastade med upp till 3 000 containrar den colombianska kusten. I varje container ryms omkring 1 080 lådor, vilket motsvarar ungefär 20 ton bananer. Räknar man ihop det blir det en enorm mängd bananer som skeppas bara från Colombia. Och då har vi inte räknat med de bananer som skeppas från länder som Ecuador, Costa Rica och Dominikanska republiken.
Ett skepp kommer lastat. Inte bara med bananer, utan med berättelser om arbete, ansvar och samarbete i en lång logistikkedja som sträcker sig över en stor del av världen. Nästa gång jag köper hem bananer kommer jag att se de stora fartygen framför mig, pråmarna som tar sig in i kanalen och människorna som varje dag gör det möjligt att bananen hamnar i min mage.
