Idag på morgonen har vi haft möte med Doles dotterbolag i Sverige. Även om Dole dragit tillbaka sin stämning mot filmbolaget ville vi gå igenom en del frågor med Dole när det gäller deras hållbarhetsarbete, både deras miljöarbete och engagemanget i sociala frågor.
Idag på morgonen har vi haft möte med Doles dotterbolag i Sverige. Även om Dole dragit tillbaka sin stämning mot filmbolaget ville vi gå igenom en del frågor med Dole när det gäller deras hållbarhetsarbete, både deras miljöarbete och engagemanget i sociala frågor.
Vi har fått en försäkran om att deras attityd till användning av bekämpningsmedel är helt annorlunda än den attityd från 70-talet som skildras i filmen. Idag använder man inga bekämpningsmedel som är förbjudna i USA eller EU även om de skulle vara tillåtna i de länder där bananer odlas. Vi kommer också att kontrollera det genom att ta skicka extra prover till analys utöver de analyser som normalt görs. Dessutom kommer vi att göra besök på Doles bananplantager för att kontrollera att vår uppförandekod följs.
Till Lars, som tycker att vi borde ha börjat uttala oss så fort debatten dök upp i media, så tycker jag faktiskt att det är bra att ha sett en film först innan man har åsikter om den. Jag tycker också det är lite märkligt med formuleringen "ni biter väl inte den hand som föder er". För oss är det inget problem att köpa bananer från någon annan än Dole. Men om man byter leverantör för att man inte har förtroende för en leverantör så ska man ju veta att den man byter till är bättre.
Sture kommenterar att Max protesterade mer och jag gissar att det handlade om att Max slutade sälja fruktsallad (som inte innehöll bananer) från Dole. Men Max fortsatte i övrigt med Doles andra produkter som sallad och morötter. Om Max hade sålt någon produkt med bananer så hade det varit mer komplicerat. Då hade Max behövt försäkra sig om att den bananleverantör man bytte till var bättre än Dole.
