Ska de unga fixa miljön?

"The Stockholm Dialouge" innehöll många intressanta inlägg och reflektioner om världens stora hållbarhetsfrågor. Men som så ofta på miljöområdet stannade diskussionerna ofta vid vikten av handling, ledarskap och förändring utan att riktigt komma fram till hur det skulle kunna förverkligas. Förhoppningsvis ger ändå en sådan dag inspiration till deltagarna att efter konferensen ta tag i "hur-frågorna" i sin egen verklighet.

Dagabs interna heldagsseminarium om miljöfrågor handlade också om varför handling är nödvändig. Dagab är Axfoods logistikbolag som sköter transporter av mat till bl a Willys och Hemköp, och det blev pga av behovet av bränsle till bilarna och energi till lagren mycket fokus på klimat. Men diskussionen kom mest att handla om "hur-frågorna" på ett konkret sätt. Hur kan tåget utnyttjas bättre för transport in till lagren? Hur kan fyllnadsgrad och ruttplanering förbättras? Hur går vi vidare med energieffektivisering av lagren? Kan vi snart få upp solceller på lagertaken? Det handlade verkligen om miljöarbete på ett väldigt handfast sätt.

Ett tema som diskuterades på både seminarierna var vad ansvaret ska ligga för att det händer något i verkligheten. En ständigt återkommande förhoppning i miljödiskussionen sedan 70-talet är en förhoppning att de unga ska kunna fatta de beslut som de vuxna inte klarar av. "Det är ju deras framtid det handlar om." På Dagabs konferens var det en självklarhet att det inte handlar om att vänta på att de unga ska fixa lösningarna utan att det måste vara de vuxna här och nu. Men på "The Stockholm Dialouge" uttryckte biståndsminister Gunilla Carlsson den ständigt återkommande argumentationen från 70-talet att det är de ungas handlingskraft som vi ska förlita oss på. De som var barn på 70-talet är idag medelålders beslutsfattare. Det finns ingen anledning att vänta.