På söndag drar Almedalsveckan igång och Visby kommer att koka av samhällsdebatt. I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa att miljö är det mest dominerande ämnet.
På söndag drar Almedalsveckan igång och Visby kommer att koka av samhällsdebatt. I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa att miljö är det mest dominerande ämnet.
Enligt Reforminstitutet handlar mer än 500 seminarier om miljö. Det näst vanligaste ämnet är mat. Stefan Fölster, chef på institutet, kommenterar med att få satsar på de frågor som är viktiga för samhällsutvecklingen. För mig, som arbetar med miljöfrågor och som dessutom arbetar på ett företag där det mest handlar om mat, tycker tvärtom att miljö och mat är riktigt heta frågor och väl värda att diskutera. Klimatfrågan är kanske mänsklighetens största utmaning någonsin och hur en växande befolkning ska försörjas med bra mat producerat på ett schysst sett borde väl också anses vara en viktig samhällsfråga.
Hagainitiativet finns förstås med under Almedalsveckan. Ett av Hagainitiativets seminarier har rubriken "Vaccinera dig mot pessimismen – för en hållbar framtid!" Anders Strålman, Axfoods koncernchef, är en av talarna. Vi som jobbar med miljöfrågor är nog ofta både pessimister och optimister. Ibland känns utmaningarna gigantiska och andra gånger kan man se att det händer en massa positiva saker. När det gäller mänsklighetens möjligheter att hitta praktiska lösningar på problemen är det lätt att vara övertygad om att klimatfrågan kan hanteras. Men när det gäller mänsklighetens vilja att göra något kan man vara mer pessimistisk.
Ett exempel på en växande positiv möjlighet är solenergin. Dagab, som sköter lager och transporter inom Axfood, investerar i en stor anläggning för solceller på taket till sitt fryslager i Göteborg. Ett stort fryslager gör förstås av med mycket el men ändå kommer solcellerna att under soliga dagar stå för 20 procent av elförbrukningen i anläggningen. Anläggningen beräknas producera 87 000 kWh per år. Den här typen av satsning är ett konkret exempel på positiva praktiska möjligheter att jobba med klimatfrågan.
Men samtidigt har EU en linje när det gäller solceller som gör att man kan bli pessimistisk om den politiska viljan att prioritera klimatfrågan. Det är nämligen troligt att Dagabs anläggning var den sista som kom till EU-området innan EU införde tullar på solceller. EU:s politik innebär alltså fördyringar för de som vill satsa på förnyelsebar energi. Det är märkligt att EU vill begränsa importen av intressant miljöteknik samtidigt som man har en liberal hållning till import av lågkvalitetsprodukter från Kina. Det är viktigt att ha bra koll på vilka kemikalier som t ex diverse plastprylar från Kina innehåller så att man inte får in sådant i butikerna som inte är lämpligt att sälja. Är det inte en märklig prioritering att inte EU är tuffare när det gäller kraven på den typen av import istället för att ge sig på att begränsa möjligheterna att sälja miljöteknik till EU?
