Regeringens utredning - som ska se över möjligheten att minska plastens negativa miljöeffekter - föreslår att företag kanske inte ska få använda ord som bioplast och nedbrytbar i sin kommunikation med konsumenter. Anledningen är att begreppen anses svåra att förstå och kan missuppfattas, vilket kan leda till mer nedskräpning i naturen. Är det verkligen så?
Regeringens utredning - som ska se över möjligheten att minska plastens negativa miljöeffekter - föreslår att företag kanske inte ska få använda ord som bioplast och nedbrytbar i sin kommunikation med konsumenter. Anledningen är att begreppen anses svåra att förstå och kan missuppfattas, vilket kan leda till mer nedskräpning i naturen. Är det verkligen så?
Jag håller med om att det är bra med gemensamma begrepp som alla kan förstå och använda. De begrepp som finns idag kan visserligen vara svåra att hålla isär. Det löser man med ökade informationsinsatser för att höja den allmänna kunskapsnivån i ämnet. Inte med ytterligare reglering och lagstiftning. Kanske är begreppsförvirringen kring plast och materialåtervinning ett tecken på att klimatfrågan generellt får ett för litet fokus i vårt samhälle idag?
Även om gemensamma riktlinjer och väldefinierade begrepp är viktiga, löser de inte problemet med dåliga materialval eller nedskräpning. Påsar och andra förpackningar hör inte hemma i naturen oavsett vilket material där är gjorda av. Större fokus behöver riktas mot att mindre fossilt material används och att återvinningsgraden ökar. Och att informera om vilka följder nedskräpning får.
