Åsa Domeij: Kan det vara pinsamt att panta?

Jag tycker att pantsystemet är cirkulär ekonomi på riktigt. Och det fungerar verkligen! Den stora fördelen är att material samlas in i rena flöden istället för att alla möjliga sorters plast blandas. Det gör att kvalitet på den insamlade plasten är hög, vilket underlättar när nya förpackningar ska tillverkas.

Under seminariet presenterades en undersökning från Örebro Universitet om konsumenternas vilja och drivkrafter till att panta. En sak som var en riktig aha-upplevelse för mig var att det finns konsumenter som tycker det kan vara pinsamt att panta. Det gäller i första hand invandrare och ungdomar. Det pinsamma ska då vara att pantandet kan kopplas till fattigdom eftersom det till viss del förknippas med att fattiga romer samlar pantburkar och -flaskor. Att jag aldrig hört talas om att pant kan vara pinsamt beror kanske på att jag umgås med personer snarare tycker det vore pinsamt att sortera fel och slänga en pantburk i brännbart.

I Sverige är vi duktiga på pant med en pantningsgrad om cirka 85 procent. I grunden är pantsystemet både enkelt och effektivt. De förpackningar som kan pantas återvinns i mycket högre grad än andra. Kanske kan vi nå en ännu högre insamlingsgrad om det tydligare förklaras varför det är viktigt att ta hand om materialet? Om fler förstår att vi inte kan nå klimatmålen utan en betydligt mer cirkulär ekonomi, kanske motivationen att panta ökar?

Sedan är det förstås viktigt att göra det ännu enklare att panta genom högre tillgänglighet så att det går att panta även på andra ställen än i livsmedelsbutiker. Då kanske det som är norm för många även kan bli norm för alla? Det vore också bra om pant kan införas på fler produkter än drycker.

Om du är intresserad av att se seminariet från Almedalen i efterhand, hittar du det här.